Nu ska vi inte låtsas vara duktiga här. Efter att ha sopat golvet, skurat alla bänkar, slängt samtliga familjemedlemmars kläder i tvättkorgen, tvättat av mej själv och barnet, slängt brödfanskapen i ugnen och mellan varven tröstat barnet (som åt jäst, inte fick behålla morötterna, inte fick röra en evighet i degen, inte fick klättra upp på fönsterbrädet, inte fick skopa mjölet på golvet i stället för i degbunken och så vidare) konstaterade jag att det dröjer ett tag innan nästa gemensamma brödbak.
Har jag sagt att mina barn ska få vara med överallt? Det får hon. Men de få gånger jag ställer till brödbak gör jag det helst ensam. He shou entå.
2 kommentarer:
ja veit. Ja pröva en jul på att baka ett pepparkakshus. Med dig och andreas. Jag kommer ihåg det förevigt men hoppas ni har glömt det. Jag gjorde ALDRIG om det. Det skulle limmas med smällt HETT socker.....
Jag har några vaga minnen av det, det blev väl inget hus. Det var bara elementen. Men vi skulle gärna haft pepparkakshus då när vi var små. Men det är lugnt, jag förstår dej! Det var friskt vågat i alla fall.
Skicka en kommentar